en samtidsreflektion

08

07

ord överflödiga.

06

rojalistkristin tillbringade gårdagen med champagne & sushi, efterföljt av prinsesstårta framför det ack-så-tårframkallande kungliga bröllopet. jag fällde en tyst tår, mamma hulkade och pappa sympatigrät. länge leve kärleken & uppstyrda tal. på kvällen blev det balkong hos tove med vin & popcorn och till sist en öl på palermo.

idag kom min franska syssling hit. hon ska plugga svenska på universitetet i två veckor innan hon ger sig ut för att upptäcka landet på riktigt. under middagen fick jag veta att hon reste till kina när hon var sexton. ensam. solo. själv. året därpå reste hon runt i indien utan några som helst kontakter. ensam, igen. jag fick ångest.

jag & m har i alla fall införskaffat biljetter till kent på långholmen. det ska bli fint. sen kanske helsingborg, göteborg, och slutligen berlin. men först ska jag jobbajobbajobba i ytterligare två veckor, och sen blir det en tripp till öland. och justdet - jag ska bli moster också. om bara den söta kära bollen i min systers mage vill komma ut i tid så blir det om exakt sex dagar, midsommardagen. tänk att födas i denna tid. 2010. vilken grej.

05

mitt rum luktar gott. det är nystädat och harmoniskt och jag är romantisk.

istället för att gå ut lyssnar jag på fantastisk musik och dammar hyllor, och det känns helt okej. på fredag tar jag studenten, springer runt i en vit mössa och tänker nog väldigt kristiniga tankar och har bubbel både i glaset och i huvudet.

igår satt jag på fina toves balkong och åt haloumi och blickade ut över ett måndagstomt vaksalatorg och ett fantastiskt musikens hus och allt var bara så himla fint. sen mötte jag några män och en kvinna på palermo och cyklade hem i ett uppsala där solen just gick upp och det var bara så festival.

och lite har faktiskt förändrats.

jag kan uppskatta saker söta som socker, jag älskar klyschorna och jag vet var jag står politiskt.

allt känns helt okej ändå, för jag har ett sommarjobb och väldigt få sommarplaner förutom emmaboda och kan göra vad jag vill i en hel sommar. och sen kommer hösten, och då har jag planer som jag får ändra när och hur som helst.

less talking, more el perro del mar.

04

boys will be boys.

03

tar mig i kragen och taggar till inför IB-skivan ikväll. men först: parkhäng med hanna & martin. ikväll blir det ingen onsdagsrepris men väl en jävla massa dans. puss.

02

sitter med nymålade naglar i min säng och inser att jag lämnat in min allra sista uppgift för hela gymnasiet. har aldrig varit så pepp att gå till skolan som nu, och bara insupa atmosfären och njuta lite utan ångest. den här veckan blir det åka av minsann. minst tre studentskivor och jag ska dansa tills att jag inte längre existerar.

01

AAAAAAAAAAAAH.

123456789987654321.

nu ska jag skriva en medicinsk historieuppsats om syfilis. hejdå.

00

är precis hemkommen från den sista föreställningen av tango. trots tekniska brister kändes det riktigt bra. nu står min kära pojkvän och lagar mat till oss, och sedan får vi se var kvällen för oss. löjligt nog snuvar vi båda. kanske att te och film slår öl och palermo.

förresten kom sommaren idag. det gjorde att allt kändes lite surrealistiskt.

59

58

hittills:

vaknade upp bredvid en varm pojkvän

åt två mackor

cyklade till skolan.

repade pjäsen i två timmar.

åkte hem.

städade huset i varje liten vrå.

nu:

lyssnar på fantastiska kylie

ska:

öppna ett nytt word-dokument och ta tag i recensionen.

lyssna på min nygjorda, fantastiska playlist. klick.

57

har varit neurotisk och fifflat med studentinbjudningar (ville skära halsen av någonting och insåg att jag inte har någon personlighet. jag är bara akademisk och arg) och sen skrev jag en recension om alldeles fantastiska underbara beach house. fick en gratis bröllopsglass (ja, jag är rojalist) på 7-eleven och det gjorde min dag. sen har jag skaffat lånekort på BMC och alla andra universitetsbibliotek så jag är ungefär såhäääär vuxen nu. imorrn blir det dramarep dagen lång.

56

TUSENMILJONERELVA SAKER I LUFTEN.

imorgon ska jag & kära hanna hålla ett föredrag om medierapporteringen kring knutby & mordet på engla. gotta oss i skvallerjournalistik, sekter och kåta lastbilschaffisar.

istället för att förbereda det tvingade jag mamma att klia mig i håret medan vi kollade på caesar. caesar ledde i sin tur till att jag fick ångest över att min hund är tjock och tvingade ut honom på ängen där jag kastade en tennisboll som han (något motvilligt) fick jaga i tjugo minuter.

jag pushar fortfarande för min fantastiska gråtrunka/ångestdö/söndagsmyslista. klickklick.

55

hej jag heter kristin och är nitton år. just nu borde jag göra hemskt många saker. som att plugga psykologi, lära mig repliker till pjäsen tango (som jag ska spela i om cirkus två veckor - panik?) och ta reda på hur syfilis påverkade 1600-talet. medan ni, som jag, självömkar tycker jag att ni ska lyssna på en fundamentalistiskt (varför är det ordet så fint!?) bra låt. klick.

54

endorfiner & självmordsmaskiner
korallrev & underklädeslösa skrev
dramatiseringar & våldtäktsscener
melankoli & mammografi

53

det lider mot jul.

jag trivs bäst en svart och iskall morgon mot världens bästa rygg med världens tystaste andetag. att borra in sig i världens bästa famn och bli lite mindre jag och du och lite mera vi.

på snöpromenad i världens kallaste land där den största emigreringen utgörs av charterresor till varmare land där själen gått förlorad och skandinaviskan blivit det nya modersmålet.

jag trivs bäst som spyfärdig och och med dödslängtan när världens bästa klappar mig på kinden och värmer pizza i micron och säger "stackars dig" och låter mig sova på världens bästa bröstkorg till ljudet av ingenting.

och kanske också när ensamheten blir min bästa vän pessimisten och tillåter mig att skriksjunga till en helt ny karriär och glömma grannarna som nog inte lyssnar så mycket musik över huvud taget.

(jag är trött. min kropp tog officiellt jullov idag. tyvärr inte skolan. puss)

51

jag har verkligen blivit en sucker för söta djur. inte bara är jag helt fast i dramatic animals-världen på youtube, jag börjar gråta för minsta lilla misshandlade gris. det här skapar någolunda förvirring i min bild av mig själv. jag har nämligen alltid sett mig själv som en naturligt känslokall nästan-människa som saknar empati. det kanske inte riktigt är helt sant, men när jag börjar gråta av mattias klum-surikater känns det liksom lite som att botten är nådd. jag vill också vara mattias klum. klättra i borneos lianer och plocka iglar från huden och snacka lite med orangutanger och föreläsa i stora salen på musikens hus och lägga mig ner på scenen och härma en lejoninna.

jag & hanna gick för övrigt på skattjakt på norrlands idag. en så kallad märkesoutlet utlovades. det var en god tanke, men det var så mörkt i rummet att man knappt såg kläderna och ännu mindre prislapparna. något som uppdagades på riktigt vid den fullt belysta kassan. jag gick tomhänt ut i regnet.

nu lyssnar jag på eskilstunakvartetten och försöker mig på att skriva en framtidsdystopisk novell till engelska c. i framtiden, mina kära vänner, har man nämligen upptäckt att sömnbehovet går att reducera till det obefintliga genom en enkel operation vilket ger New Yorks andra namn "the city that never sleeps" en helt ny innebörd. mycket fiffigt.

50

obekväma dagar är i alla fall bekvämare än obekväma nätter.

jag skriver inte så mycket. jag har inte skrivit så mycket på sistone. jag har inte behövt skriva till någon på länge. jag tror det är en bra obehövdhet (ja, jag gör egna ord) men jag vet inte. egentligen är det nog bristen på typsnitt. inget typsnitt i typografidjungeln är liksom värdigt min text. ja, vi säger så. det låter lite irriterande självsäkert och så slipper jag tvivla på min förmåga att producera. (producera förresten - !?!? - man producerar mjölkprodukter. och stål. inte ord.)

jag återkommer snart.
lovar.

49 eller livet del ett

Jag föddes den tjugoförsta april nittonhundranittioett. Det var städdag i vårt radhusområde och mamma lämnade ogräsrensning och parkeringsgrus för att åka till BB.
Mamma var 41 och pappa 38. Jag tror inte det var meningen att jag skulle bli till, för när mamma berättade för pappa svarade han: ”Vi kan inte ha barn. Vi är alldeles för gamla.”
Mina syskon som var ungefär ett decennium äldre än jag fick turas om att hålla i mig, ”men var försiktiga, hon är ömtålig” sa mamma. Det stämde kanske då.

Jag gick på montessoridagis där jag lärde mig att knyta fina rosetter och att bordsskick var det viktigaste som fanns. På rasterna tröstade jag mina kompisar och lekte polishund eller plockade kastanjer. När mormor var på besök tvingade hon i mig i stickade varma tröjor som kvävde mig. Jag grät men vi försonades över nygräddade pannkakor med glass och grädde.

Jag började lågstadiet i en liten röd skola nära mig, och första dagen höll jag min lika gamla granne i handen hela dagen. Början på livet var ett rum fyllt av röda och blåa kuddar där jag gömde mig varje tjugominutersrast. En kille i min klass hade fantastiskt blåa ögon och långt blont hår och jag tänkte att det här är riktig kärlek. En dag kom han fram till mig och sa att det var något han måste säga. Jag höll andan. Han var kär i min bästis. Jag var ledsen i en vecka och sen var hans ögon inte så fantastiska längre.

En dag i trean blev pappa sjuk och jag gick till min kompis för att leka. När jag kom hem var pappa inte där. Jag bodde på sjukhuset i ett halvår och fick åka hiss med sjuksköterskor med änglahår och äta chokladpudding varje dag. Jag tänkte inte så mycket på att pappa inte längre kunde röra sig, jag väntade mest på ett brev från Hogwarts.

Mellanstadiet var en sträng fröken i t-shirt med kattmotiv, melonglass och popcorn i världens bästa lägenhet. Jag dansade tryckare på dramatiska discon och smyghånglade i det stora vita fritidshuset. Jag lärde mig alla världens länder och fnissade åt att en rysk flod hette samma sak som en tampong. I sexan fick mamma cancer och jag fick en hund. På vägen hem från Nyköping döpte jag honom till Nalle.