30 september 2009
19 september 2009
45
lågstadieelverna på sundhagens skola vill inte längre skriva skrivstil.
de protesterar med plakat och banderoller, men deras fröken som i hemlighet röstar på sverigedemokraterna i riksdagsvalen svarar: ni måste! det står faktiskt i läroplanen. så lågstadieeleverna binder ihop i bokstäver med hackiga rörelser utan att låta pennan lämna papperet och undrar varför det egentligen är så viktigt att "k" och "a" sitter ihop. två veckor och två skrivstilsläxor senare har de glömt att de en gång tänkte så. istället gör de precis som det står och som det sägs och som det alltid har sagts. de skriver fina skorrande "r" och får en blomma i marginalen av fröken som i hemlighet alltid drar för gardinen och muttrar för sig själv när den där nyinflyttade familjen går förbi hennes gula radhus. och medan lågstadieelverna hunnit ändå till "u" i skrivstilsboken lägger ingen märke till att tredje bänken till vänster är tom, att han som det är så svårt att komma ihåg namnet på inte kommer till skolan idag. han ligger hemma under täcket och andas tillls det blir alldeles varmt och kvavt i hans gömställe och han försöker att inte minnas det han hörde igår. det där som det inte alls var meningen att han skulle lyssna på men som det var så svårt att låta bli att höra och nu vill han bara glömma bara glömma men det är inte lika lätt som att glömma att låsa dörren eller göra skrivstilsläxan. plakaten ligger sedan länge i pappersinsamlingen, de små demonstranterna har sedan länge glömt bort målet med sina aktioner. nu gör de precis som fröken säger och marginalerna börjar bli fulla av guldstjärnor, prydliga blommor och beröm. för alla utom de två som aldrig en endaste gång glömt skrivstilsläxan, och som alltid ber mamma och pappa titta igenom för att leta efter fel, men pappa klappar alltid på huvudet och säger att så fint har han inte sett någon skriva någonsin.
och ändå finns veckan därpå inte en enda guldstjärna, inga fina ord. inte ens en liten tulipan.
de protesterar med plakat och banderoller, men deras fröken som i hemlighet röstar på sverigedemokraterna i riksdagsvalen svarar: ni måste! det står faktiskt i läroplanen. så lågstadieeleverna binder ihop i bokstäver med hackiga rörelser utan att låta pennan lämna papperet och undrar varför det egentligen är så viktigt att "k" och "a" sitter ihop. två veckor och två skrivstilsläxor senare har de glömt att de en gång tänkte så. istället gör de precis som det står och som det sägs och som det alltid har sagts. de skriver fina skorrande "r" och får en blomma i marginalen av fröken som i hemlighet alltid drar för gardinen och muttrar för sig själv när den där nyinflyttade familjen går förbi hennes gula radhus. och medan lågstadieelverna hunnit ändå till "u" i skrivstilsboken lägger ingen märke till att tredje bänken till vänster är tom, att han som det är så svårt att komma ihåg namnet på inte kommer till skolan idag. han ligger hemma under täcket och andas tillls det blir alldeles varmt och kvavt i hans gömställe och han försöker att inte minnas det han hörde igår. det där som det inte alls var meningen att han skulle lyssna på men som det var så svårt att låta bli att höra och nu vill han bara glömma bara glömma men det är inte lika lätt som att glömma att låsa dörren eller göra skrivstilsläxan. plakaten ligger sedan länge i pappersinsamlingen, de små demonstranterna har sedan länge glömt bort målet med sina aktioner. nu gör de precis som fröken säger och marginalerna börjar bli fulla av guldstjärnor, prydliga blommor och beröm. för alla utom de två som aldrig en endaste gång glömt skrivstilsläxan, och som alltid ber mamma och pappa titta igenom för att leta efter fel, men pappa klappar alltid på huvudet och säger att så fint har han inte sett någon skriva någonsin.
och ändå finns veckan därpå inte en enda guldstjärna, inga fina ord. inte ens en liten tulipan.
15 september 2009
13 september 2009
43
allt jag vet är att hela världen luktar nybäddade sängar
sterila undersökningsrum
desinfektion
att jag letar intetsägande väntrum
där jag fördriver all tid jag inte har
något hände
jag menar
jag går inte längre på vägarna
nu går jag vid sidan om
fotspåren har blivit för djupa
jag ramlar nästan i
och sanningen är
jag menar
det skaver för mycket att ens försöka
42
och du säger att saknad kan man
lära sig att leva med
ibland
lära sig att leva med
ibland
kulturnatt. kortfilmsmaraton, waynes-sallad, devisa, ett kvavt ofvandahls och vägprat med hanna hanna hanna. nu hjalmar hjalmar hjalmar. söderberg alltså. och hans glasdoktor.
jag tror det är något på gång. eller kanske är det någonheten som lurar mig igen. mina drömmar involverar allt oftare skaldjur. jag undrar vad det betyder.
11 september 2009
41
jag dricker champagne med min gudmor som är på besök. hihi.
ikväll är det klassfestis. det är ännu mer hihi.
idag var min klass på geologiexkursion i uppland. dubbel-hihi.
precis när jag höll på att somna så sa stenmannen att vi var på väg mot en ny istid. jag vaknade. inte så hihi.
ikväll är det klassfestis. det är ännu mer hihi.
idag var min klass på geologiexkursion i uppland. dubbel-hihi.
precis när jag höll på att somna så sa stenmannen att vi var på väg mot en ny istid. jag vaknade. inte så hihi.
06 september 2009
40
ungefär så. jag ser snöflingor i vinbärsbuskarna jag ser blåsippor i snön så jag lägger mig på golvet och tänker mig att det vore taket att jag levde upp-och-ner jag tror det skulle passa mig bättre
jag sover av mig rastlösheten sen sover jag lite till och jag drömmer att jag är ensam på gröna lund att alla karuseller alla berg-och-dalbanor är öppna bara för mig och jag åker fast jag inte vågar jag skriker fast ingen kan höra jag spyr fast ingen håller mitt hår och sen vaknar jag.
jag ritar femtonhundra cirklar i randiga kollegieblock sen fyller jag dem med horisontella linjer för att de inte ska falla jag river av kanterna på papperet för symmetrin skrämmer mig och det ser så fint gammaldags ut lite som en flaskpost från andra världskriget sen tänker jag att det är bra att planera så jag skriver önskelista till min tjugotreårsdag och låtsas inte se att alla punkter innehåller samma bokstäver samma mellanslag samma ordföljd
det står ett att behövas två att behövas tre att behövas fyra att behövas fem att behövas sex att behövas sju att behövas åtta att behövas nio att behövas tio att bedövas.
det står ett att behövas två att behövas tre att behövas fyra att behövas fem att behövas sex att behövas sju att behövas åtta att behövas nio att behövas tio att bedövas.
03 september 2009
39
jag vill mata dig med tesked.
det har jag alltid velat göra.
det verkar liksom så frestande att sära på de där bittert ihoppressade läpparna och inhalera någon slags vätska.
med tesked såklart.
det blir så ömt på det sättet.
som vore du min tresiffrigt gamla mormor som jag matar precis som du matade min mamma vid ett 50-talsköksbord med rutig duk och stieg larsson-porslin.
jag skulle vilja se dina läppar säras, se den lilla skeden försvinna in i din mun, se hur du kämpar för allt din blottade tunga är värd för att föra vätskan mot svalget. se vågrörelsen i din hals då du äntligen äntligen sväljer.
då skulle jag luta mig tillbaka, blunda och suga på den ögonblickskorta tillfredsställelsen av att ha särat på dina bittert ihoppressade läppar.
det har jag alltid velat göra.
det verkar liksom så frestande att sära på de där bittert ihoppressade läpparna och inhalera någon slags vätska.
med tesked såklart.
det blir så ömt på det sättet.
som vore du min tresiffrigt gamla mormor som jag matar precis som du matade min mamma vid ett 50-talsköksbord med rutig duk och stieg larsson-porslin.
jag skulle vilja se dina läppar säras, se den lilla skeden försvinna in i din mun, se hur du kämpar för allt din blottade tunga är värd för att föra vätskan mot svalget. se vågrörelsen i din hals då du äntligen äntligen sväljer.
då skulle jag luta mig tillbaka, blunda och suga på den ögonblickskorta tillfredsställelsen av att ha särat på dina bittert ihoppressade läppar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)