34

kronor som stammar
mot marken
för
vinden bryter deras meningar

och

myror som skenar
skenar fortare
än
den vita springaren i mio min mio

och

skyldiga syndiga fotspår
strax efter förra regnet
bryter löftet
om
att ingenting någonsin korsat din väg

och

inte en enda bil
så långt örat kan höra
inte en enda besviken konsument
så långt pengarna räcker

inte en enda felaktig siffra
inte en knapptryckning bort
inte subtraherad inte uppdaterad
bara
ett
system
av
oförståelig
nödvändighet

33

---

och de där löftena som flög
i luften
hittar aldrig sig själva igen

inte ens i slutet på vilken film som helst som ska forma våra barn ge någon slags moral för nästa generation att följa för du vet de ska lära sig vad som är
rätt
och
fel

så våga inte ens öppna fönstret för jag lovar
de där löftena flyr som pliktskyldiga
beroende av luft men bara utan syre
de gömmer sig under gardiner
smiter ur nyckelhål

du hör deras puls överallt
som droppande kranar
i sommartomma hus
som grannarnas hamrande
på sovrumsväggen

de jagar
gömställen

jag vet
de rymmer

32

conditionnel

tänder är inte som händer
men nästan

jag skulle nästan lika gärna hålla din tand
som din hand

dra mitt finger längs den
lite
lite
sträva ytan

försiktigt
mest kittlande avlägset
skulle jag nudda
bara nudda
ditt tandkött

sen tillbaka till tanden
mitt finger mot din tand

nerver
är
överskattade

31

du & jag, döden

vem ska trösta dig

när alla lämnar

när alla ofrivilligt löses upp och grävs ner

kanske krossas deras kistor på vägen

vem ska skrika orden du inte vill

men måste

höra

vem ska smälla i dörrar när du

håller för öronen

vem ska knacka

tveksamt

vänta utanför dörren vänta på ditt ja från sängen vem ska sätta sig bredvid ha alla armar i ett virrvarr runt din kropp vem ska säga det är bra nu det blir bra tänk

framåt

vem kan tänka framåt

när framåt är ett enda stort bakåt

vem ska titta i fotoalbum med dig

när alla ansikten är aska

när alla glömda födelsedagar

är ljusår ifrån tolvårsdagen

vem ska känna dig bättre än

någon annan

när alla några andra sedan länge

upphört

när alla lämnar

kanske krossas deras kistor på vägen

30

tiden är ung och när den var ännu yngre, för sisådär en timme sedan, cyklade jag genom ett majkallt och lika majdött uppsala som ännu drömde om norska schlagerviolinister.

idag är är en tomt lakan (blank sheet, någon?) som ska ägnas åt att titta på min nya hylla som jag satte upp alldeles själv (förlåt, mamma) igår. ikea är djävulens påfund.

kanske ska jag också skriva om en präst. jo, det borde jag. samt studera de franska verbens oregelbundna böjningar. franska är präktigt och praktfullt.

29

fast mest av allt vill jag ha någon som draco.

draco malfoy, alltså.

vi skulle vara bästa kompisar, och jag skulle blondera mitt korpsvarta hår som en gest av hängivenhet till vår vänskap.

vi skulle vara så lika; aldrig skulle någon av oss påbörja en mening utan att den andre avslutade den. vi skulle gå längs korridorerna och till och med rustningarna skulle visa vårt ariska utseende stor respekt. sällan skulle vi tveka att utföra de mest komplicerade besvärjelser på varandra, bara för att vi helt enkelt kunde. och vi skulle inte behöva ingen annan. vi skulle bara behöva varandra.

inköpslista v.20:

• ett liv
  
• en framtid
  
• en trygghet
  
• mjölk

28

jag tänker inte ursäkta mig:

1. jag hatar politik
2. jag hatar när vädret lurar mig
3. jag hatar när JK Rowlings översättare stavar fel
4. jag hatar att/när min kropp skriker efter socker
5. jag hatar att mina svarta jeans antagit en blåaktig färg
6. jag hatar naivitet
7. jag hatar en barndom som känns på låtsas
8. jag hatar att musik blivit inskränkande istället för befriande. jag blir så stressad av alla toner och ljudvågor jag inte hört att jag dyrkar tystnaden. det finns för tok för många band för mitt eget bästa. let's go back några årtionden. hädanefter ska jag bara lyssna på chopin.
9. jag hatar passivitet, apati och ånger
10. jag hatar politik. igen.

27

"You're not going to solve global

warming, it's just.. a pirouette"

hon dansar
men
inte sådär flyktigt abstrakt som hjärtat kan göra vid en oavsiktlig beröring
nej
det här är på riktigt och allt annat vore att förneka henne
speciellt hennes fötter
de är formade av flera hundratals år i trånga tåspetsskor på plastmattor i lysrörsbelysta spegelrum och hennes vrister är mer på riktigt än någonting annat för de är långa böjliga
nästan
omänskliga

och hon dansar inte alls flyktigt abstrakt
hon dansar så verkligt som spegelbilden tillåter henne
och vinklarna i hennes kropp är allihop nittiofem komma tre grader men säg
hur
fan
kan hon veta det
eller kanske mer exakt hur fan kan jag veta det
om vi bortser från all fakta i världen alla övervakningskameror i världen som vittnar om samma sak vittnar om min blick som följer varje jeté varje pas de boré varje avbrott för att torka pannan och dricka vatten ur flaskan med hennes namn skrivet med spritpenna

jag
kan varje steg i hennes koreografi
känner alla muskler i hennes kropp
håller balansen i hennes pirutter för att hindra de staplande stegen hon tränat i
tusentals
år
för att inte göra

26

(bild från flickr)

efter att ha vistats i ett fullpackat (i dubbel bemärkelse) hum-c på valborg är det inte konstigt att den annalkande sommaren med tillhörande festivaler lockar. jag vill se fever ray som pälsklädd indian. NU!