12

"My wife's suicide note:
ungrammatical, naturally."

11

min dator sa krasch bom bang och min bror kom flygande från sthlm för att rädda det som räddas kunde. nu är den på lagning hos honom vilket betyder att två tredjedelar av mitt liv befinner sig i en etta på söder. meanwhile är projektarbetet i full gång vilket är (statistik igen, förlåt) en fjärdedel roligt och tre fjärdedelar ångest. för att identifiera mig i den stereotypa bloggerskan har jag satt på mig en stickad tröja, öppnat ett word-dokument och fyllt en turkos kopp med hett te. nedräkning till projektarbetets slut: 5 veckor och 294820662929491927391028 ord.

10

säg det inte till någon säg att du älskar mig säg inte nej säg inte nej säg kanske säg till om jag stör säg det inte till någon säg att du älskar mig säg inte nej säg inte nej säg kanske säg till om jag stör säg det inte till någon säg att du älskar mig säg inte nej säg inte nej säg kanske säg till om jag stör säg det inte till någon säg det inte till någon säg att du älskar mig säg inte nej säg inte nej säg kanske säg till om jag stör säg mig var är tvålen

09

min utopi/dystopi-essä går faktiskt lite bra. faktiskt. amen to that. de senaste dagarna har kantats av martin, en stockholmstripp, radioinspelning med louise, sömn och lite kvalitetstid med en nyss hemkommen hanna från jordanien. animal collectives senaste fick följa med mig hem från huvudstaden, och inom loppet av en vecka hoppas jag på lite kristen skånskpop och göteborgsk skönsjungarindie i brevlådan. bilden ovan är från en fin promenad en alldeles jättebra söndag den tjugoåttonde september tvåtusenåtta. imorgon börjar mitt fem veckor långa projektarbete. en tidning i veckan ska hålla journalisten inom mig vid liv. journalisten inom mig ska dansa versaler och hoppa styckeindelningar och somna till ljuva talstreck om åsiktsfrihet på kafferaster i dagislokaler. lycka mig till.

08

(when i grow up

i want to be a forester

run through the moss

on high heels)

cykel hem från martin utan musik i öronen. bara det kalla vinddraget. storstädning, dammsugning och slamsugning. eller ne, inte slamsugning. men det är ett roligt ord. lunch. möblerade om i rummet. sov. promenerade med jonathan johansson (som kommer till emmaboda!) och frös. så nu sitter jag i min säng, lyssnar till dan lissviks ord (ok, det är instrumentellt, men det talar lika tydligt som vilken retoriker som helst.) från sängens nya position ser jag fönstret. jag tror att det är bra. idag är lite av återupptäckandets dag. studio ramlade än en gång över mig som en nostalgisk snuttefilt, britta persson övertygade mig än en gång om att hon är mer än bara en singer/songwriter i mängden och jag insåg ytterligare en gång att hennes vattholmaröst nog är den finaste popexport norra uppsala någonsin kommer göra.

i taket lyser stjärnorna gjorde att hela mitt månadsförråd av tårar tog slut igår. så den som försöker få mig att gråta kan sluta hoppas. lagret är tomt.

07

syndrom

vet du att det blir mord baklänges, syndrom alltså?
i alla fall till en början.
jag vill tro att det betyder någonting, att dess tafatta palindromironi har ett sammanhang.
eller så är det jag som inte kan sluta leta sammanhang i vardagen. registreringsnummer blir koden till din lägenhet, blir morgondagens löpsedlar, blir tredje raden i låten vi började sjunga samtidigt och sen skrattade för att det var mer än en slump, det som nyss hände. det betydde någonting.

så jag antar att mord är syndrom. som det där onda i halsen innan förkylningen, som de där hulkningarna över toalettstolen, som den där apatin efter avskedet på perrongen.

06

05

ipoden ligger på synkronisering. ute faller flingorna, sakta. arvika har bokat mind.in.a.box, ytterligare ett electro/synthband jag inte känner till. peppen är stor, men fyll mitt hjärta med lite fever ray och radio dept, kära skogsfestival. jag hatar isigt underlag och när cykeln fastnar i frusna spår på vägen. snart ska jag gå ut med nalle, lyssna på jonathan johansson och låta mina fötter leda mig på isiga omvägar. sen ska jag skriva & ikväll fira en nybliven sjuttonåring.

04

jävlar i min lilla låda vilket härligt väder. jag vill egentligen tro att jag är en gråmulen höstdagsperson, men när himlen är ljusblå och solen bildar kristaller i snön vet jag inte längre. i'm enchanted. mindre enchanted blev jag dock när min hund under förmiddagspromenaden bestämde sig för att ta en avstickare på cirka en halv kilometer -för att jaga en skidåkare. jag skrek och pulsade i snön för att hinna ikapp. sen ställde jag nalle (jag döpte honom i femman, ok!?) mitt på ett fält och stirrade ut honom i en kvart. jag tror han skämdes.

jag har börjat strukturera upp min utopi/dystopi-essä, vilket känns bra. inom kort kommer martin hit och ikväll blir det melodifestival hos fanny. jag vet inte om det kommer kännas som jag återupptar ett beroende, eller om jag faktiskt kommer att få insikt i hur patetisk min besatthet för hela melodifestivaljippot var, men believe me, jag var besatt. det var på den tiden min pappa fick spela in (stenåldersteknik, jawohl) de få avsnitt jag inte kunde se. folkhemmet låter så mysigt. som ett litet kollektiv där alla spelar munspel och är glada.

03

hemma idag & hoppas på skriveri av alla dess slag. att pennan (ok, mina fingrar på tangenterna) kommer överraska mig och skapa underverk. och det gör ont när knoppar brister, men det är knappast någon nyhet. the ice is thin, come on dive in sjöng en gång en klok sarah mclachlan och ja ja ja jag vill dyka in i det kalla. inte av självplågeri mest för att jag vill att det ska isa sig sådär som det gör när man äter riktigt kall glass eller bara väcka alla sinnen sådär som det gör, det riktigt kalla.

fredag den trettonde känns som en produktiv dag. let's hope it is.

02

jag har precis skrivit klart en slags debattartikel om mammaledighet. på franska.

gotta love gränsöverskridande ämnen.

annars sitter jag mest och tänker på hur omotiverande saker kan vara, hur små saker blir stora och ligger och gror någonstans i mig tills de får utlopp i något närmast oidentifierbart känsloutbrott. alternativt apati. och hur otillräcklig man är, hur mycket man (läs: jag) borde göra och se och uppleva och. allt. och hur långt borta allt det där (o)uppnåeliga blir när jag helst av allt bara vill ligga och se det passera. se det som på film. för, allt är så mycket bättre ur ett utomstående perspektiv, allt är så mycket bättre på håll.

animal collective är fina, trots att de är rätt glada och går under djurpseudonymer.

01

kaos i atmosfären - vilken blogg i ordningen? oh well, ventilationskanal som ventilationskanal. idag är jag mest glad för att världens bästa fontän kommer till emmaboda, samt att jag får lov (får-jag-lov?) om lite mer än två dagar. egentligen vet jag att det egentligen igen bara är lika med rastlöshet men why kill the illusion? dagens insikt är att nyvakenhet är underskattat, speciellt när det tillståndet delas med någon alldeles intill. och att jag mest av allt helst av allt just nu vill åka till sydligare breddgrader (läs: skåne) och andas höstluft i kullerstensgator.