jag har precis skrivit klart en slags debattartikel om mammaledighet. på franska.
gotta love gränsöverskridande ämnen.
annars sitter jag mest och tänker på hur omotiverande saker kan vara, hur små saker blir stora och ligger och gror någonstans i mig tills de får utlopp i något närmast oidentifierbart känsloutbrott. alternativt apati. och hur otillräcklig man är, hur mycket man (läs: jag) borde göra och se och uppleva och. allt. och hur långt borta allt det där (o)uppnåeliga blir när jag helst av allt bara vill ligga och se det passera. se det som på film. för, allt är så mycket bättre ur ett utomstående perspektiv, allt är så mycket bättre på håll.
animal collective är fina, trots att de är rätt glada och går under djurpseudonymer.
jag hoppas att saker är bra på nära håll också. för annars så förlorar allt sin mening och sitt värde.
SvaraRadera