31 maj 2009

34


kronor som stammar
mot marken
för
vinden bryter deras meningar

och

myror som skenar
skenar fortare
än
den vita springaren i mio min mio

och

skyldiga syndiga fotspår
strax efter förra regnet
bryter löftet
om
att ingenting någonsin korsat din väg

och

inte en enda bil
så långt örat kan höra
inte en enda besviken konsument
så långt pengarna räcker

inte en enda felaktig siffra
inte en knapptryckning bort
inte subtraherad inte uppdaterad
bara
ett
system
av
oförståelig
nödvändighet

3 kommentarer:

  1. jag älskade det här och det förra inlägget. jag älskade dessutom mitt egna lilla avtryck i denna dikt. det märks att du lägger märker till saker jag säger. och det känns bra och så. puss

    SvaraRadera
  2. såklart jag gör. du & skogen liksom. homeboys.

    SvaraRadera