39

jag vill mata dig med tesked.
det har jag alltid velat göra.
det verkar liksom så frestande att sära på de där bittert ihoppressade läpparna och inhalera någon slags vätska.
med tesked såklart.

det blir så ömt på det sättet.
som vore du min tresiffrigt gamla mormor som jag matar precis som du matade min mamma vid ett 50-talsköksbord med rutig duk och stieg larsson-porslin.

jag skulle vilja se dina läppar säras, se den lilla skeden försvinna in i din mun, se hur du kämpar för allt din blottade tunga är värd för att föra vätskan mot svalget. se vågrörelsen i din hals då du äntligen äntligen sväljer.

då skulle jag luta mig tillbaka, blunda och suga på den ögonblickskorta tillfredsställelsen av att ha särat på dina bittert ihoppressade läppar.