46

i n g e n t i n g

45

lågstadieelverna på sundhagens skola vill inte längre skriva skrivstil.

de protesterar med plakat och banderoller, men deras fröken som i hemlighet röstar på sverigedemokraterna i riksdagsvalen svarar: ni måste! det står faktiskt i läroplanen. så lågstadieeleverna binder ihop i bokstäver med hackiga rörelser utan att låta pennan lämna papperet och undrar varför det egentligen är så viktigt att "k" och "a" sitter ihop. två veckor och två skrivstilsläxor senare har de glömt att de en gång tänkte så. istället gör de precis som det står och som det sägs och som det alltid har sagts. de skriver fina skorrande "r" och får en blomma i marginalen av fröken som i hemlighet alltid drar för gardinen och muttrar för sig själv när den där nyinflyttade familjen går förbi hennes gula radhus. och medan lågstadieelverna hunnit ändå till "u" i skrivstilsboken lägger ingen märke till att tredje bänken till vänster är tom, att han som det är så svårt att komma ihåg namnet på inte kommer till skolan idag. han ligger hemma under täcket och andas tillls det blir alldeles varmt och kvavt i hans gömställe och han försöker att inte minnas det han hörde igår. det där som det inte alls var meningen att han skulle lyssna på men som det var så svårt att låta bli att höra och nu vill han bara glömma bara glömma men det är inte lika lätt som att glömma att låsa dörren eller göra skrivstilsläxan. plakaten ligger sedan länge i pappersinsamlingen, de små demonstranterna har sedan länge glömt bort målet med sina aktioner. nu gör de precis som fröken säger och marginalerna börjar bli fulla av guldstjärnor, prydliga blommor och beröm. för alla utom de två som aldrig en endaste gång glömt skrivstilsläxan, och som alltid ber mamma och pappa titta igenom för att leta efter fel, men pappa klappar alltid på huvudet och säger att så fint har han inte sett någon skriva någonsin.

och ändå finns veckan därpå inte en enda guldstjärna, inga fina ord. inte ens en liten tulipan.

44

(någon

har

tänt

alla

lampor

och

innan

jag

vant

mig

tror

jag

att

jag

dött

och

hamnat

i

nangijala

men

jag

tror

inte

på

döden

i

skolkorridorer

där

känns

ingenting

annat

än

jävligt

evigt)

43

allt jag vet är att hela världen luktar nybäddade sängar

sterila undersökningsrum

desinfektion

att jag letar intetsägande väntrum

där jag fördriver all tid jag inte har

något hände

jag menar

jag går inte längre på vägarna

nu går jag vid sidan om

fotspåren har blivit för djupa

jag ramlar nästan i

och sanningen är

jag menar

det skaver för mycket att ens försöka

fittsöndag

42

och du säger att saknad kan man
lära sig att leva med
ibland

kulturnatt. kortfilmsmaraton, waynes-sallad, devisa, ett kvavt ofvandahls och vägprat med hanna hanna hanna. nu hjalmar hjalmar hjalmar. söderberg alltså. och hans glasdoktor.

jag tror det är något på gång. eller kanske är det någonheten som lurar mig igen. mina drömmar involverar allt oftare skaldjur. jag undrar vad det betyder.

41

jag dricker champagne med min gudmor som är på besök. hihi.
ikväll är det klassfestis. det är ännu mer hihi.
idag var min klass på geologiexkursion i uppland. dubbel-hihi.
precis när jag höll på att somna så sa stenmannen att vi var på väg mot en ny istid. jag vaknade. inte så hihi.

40

ungefär så.

jag ser snöflingor i vinbärsbuskarna jag ser blåsippor i snön så jag lägger mig på golvet och tänker mig att det vore taket att jag levde upp-och-ner jag tror det skulle passa mig bättre

jag sover av mig rastlösheten sen sover jag lite till och jag drömmer att jag är ensam på gröna lund att alla karuseller alla berg-och-dalbanor är öppna bara för mig och jag åker fast jag inte vågar jag skriker fast ingen kan höra jag spyr fast ingen håller mitt hår och sen vaknar jag.

jag ritar femtonhundra cirklar i randiga kollegieblock sen fyller jag dem med horisontella linjer för att de inte ska falla jag river av kanterna på papperet för symmetrin skrämmer mig och det ser så fint gammaldags ut lite som en flaskpost från andra världskriget sen tänker jag att det är bra att planera så jag skriver önskelista till min tjugotreårsdag och låtsas inte se att alla punkter innehåller samma bokstäver samma mellanslag samma ordföljd
det står ett att behövas två att behövas tre att behövas fyra att behövas fem att behövas sex att behövas sju att behövas åtta att behövas nio att behövas tio att bedövas.

39

jag vill mata dig med tesked.
det har jag alltid velat göra.
det verkar liksom så frestande att sära på de där bittert ihoppressade läpparna och inhalera någon slags vätska.
med tesked såklart.

det blir så ömt på det sättet.
som vore du min tresiffrigt gamla mormor som jag matar precis som du matade min mamma vid ett 50-talsköksbord med rutig duk och stieg larsson-porslin.

jag skulle vilja se dina läppar säras, se den lilla skeden försvinna in i din mun, se hur du kämpar för allt din blottade tunga är värd för att föra vätskan mot svalget. se vågrörelsen i din hals då du äntligen äntligen sväljer.

då skulle jag luta mig tillbaka, blunda och suga på den ögonblickskorta tillfredsställelsen av att ha särat på dina bittert ihoppressade läppar.

38

jag dör av hunger.

jag åt fil klockan 12.

jag har lagat köttfärssås av hela kylen.

mamma kommer inte hem förrän sju.

imorgon är första dagen på mitt sista år.

det känns bra. jag tror att år går fort medan minuter går långsamt. det känns så.

youtubade 747 och insåg att klippet var från den 17/11 2007.

inget skrämmer mig så mycket som siffror. och med det menar jag mest matte c.

nu är det höst.

det var det då också.

37

(fever ray, arvika 2009)

idag inföll min första körlektion på anderssons trafikskola. min kropp ville gråta men det slutade mest med att jag spontanskrek lite då och då. jag är ett hopplöst fall, men till min och allas tröst kan jag medge att jag tror att jag tillför något på körskolan. min handledare verkade minst sagt road de gånger han fick "dra i nödbromsen" och rädda de stackars trafikanter som kom i min väg. saaben med nyckeln vid handbromsen istället för på ratten (galenskap!?), vi har inte setts för sista gången.

36

(bloggen dör inte!)

m & jag åkte på rehabiliteringsvecka efter arvikafestivalen. vi tog tåget till en ö där det finns större alvar än i jocke bergs texter. på ön hälsade vi på en gammal slottsruin och besökte en församling som sålde hantverk gjorda av handikappade apor från mongoliet. på kvällarna läste jag om ölandska nattfåkar och martin spelade pokemon när jag somnat. i smyg.

35

världens bästa människa

34

kronor som stammar
mot marken
för
vinden bryter deras meningar

och

myror som skenar
skenar fortare
än
den vita springaren i mio min mio

och

skyldiga syndiga fotspår
strax efter förra regnet
bryter löftet
om
att ingenting någonsin korsat din väg

och

inte en enda bil
så långt örat kan höra
inte en enda besviken konsument
så långt pengarna räcker

inte en enda felaktig siffra
inte en knapptryckning bort
inte subtraherad inte uppdaterad
bara
ett
system
av
oförståelig
nödvändighet

33

---

och de där löftena som flög
i luften
hittar aldrig sig själva igen

inte ens i slutet på vilken film som helst som ska forma våra barn ge någon slags moral för nästa generation att följa för du vet de ska lära sig vad som är
rätt
och
fel

så våga inte ens öppna fönstret för jag lovar
de där löftena flyr som pliktskyldiga
beroende av luft men bara utan syre
de gömmer sig under gardiner
smiter ur nyckelhål

du hör deras puls överallt
som droppande kranar
i sommartomma hus
som grannarnas hamrande
på sovrumsväggen

de jagar
gömställen

jag vet
de rymmer

32

conditionnel

tänder är inte som händer
men nästan

jag skulle nästan lika gärna hålla din tand
som din hand

dra mitt finger längs den
lite
lite
sträva ytan

försiktigt
mest kittlande avlägset
skulle jag nudda
bara nudda
ditt tandkött

sen tillbaka till tanden
mitt finger mot din tand

nerver
är
överskattade

31

du & jag, döden

vem ska trösta dig

när alla lämnar

när alla ofrivilligt löses upp och grävs ner

kanske krossas deras kistor på vägen

vem ska skrika orden du inte vill

men måste

höra

vem ska smälla i dörrar när du

håller för öronen

vem ska knacka

tveksamt

vänta utanför dörren vänta på ditt ja från sängen vem ska sätta sig bredvid ha alla armar i ett virrvarr runt din kropp vem ska säga det är bra nu det blir bra tänk

framåt

vem kan tänka framåt

när framåt är ett enda stort bakåt

vem ska titta i fotoalbum med dig

när alla ansikten är aska

när alla glömda födelsedagar

är ljusår ifrån tolvårsdagen

vem ska känna dig bättre än

någon annan

när alla några andra sedan länge

upphört

när alla lämnar

kanske krossas deras kistor på vägen

30

tiden är ung och när den var ännu yngre, för sisådär en timme sedan, cyklade jag genom ett majkallt och lika majdött uppsala som ännu drömde om norska schlagerviolinister.

idag är är en tomt lakan (blank sheet, någon?) som ska ägnas åt att titta på min nya hylla som jag satte upp alldeles själv (förlåt, mamma) igår. ikea är djävulens påfund.

kanske ska jag också skriva om en präst. jo, det borde jag. samt studera de franska verbens oregelbundna böjningar. franska är präktigt och praktfullt.

29

fast mest av allt vill jag ha någon som draco.

draco malfoy, alltså.

vi skulle vara bästa kompisar, och jag skulle blondera mitt korpsvarta hår som en gest av hängivenhet till vår vänskap.

vi skulle vara så lika; aldrig skulle någon av oss påbörja en mening utan att den andre avslutade den. vi skulle gå längs korridorerna och till och med rustningarna skulle visa vårt ariska utseende stor respekt. sällan skulle vi tveka att utföra de mest komplicerade besvärjelser på varandra, bara för att vi helt enkelt kunde. och vi skulle inte behöva ingen annan. vi skulle bara behöva varandra.

inköpslista v.20:

• ett liv
  
• en framtid
  
• en trygghet
  
• mjölk

28

jag tänker inte ursäkta mig:

1. jag hatar politik
2. jag hatar när vädret lurar mig
3. jag hatar när JK Rowlings översättare stavar fel
4. jag hatar att/när min kropp skriker efter socker
5. jag hatar att mina svarta jeans antagit en blåaktig färg
6. jag hatar naivitet
7. jag hatar en barndom som känns på låtsas
8. jag hatar att musik blivit inskränkande istället för befriande. jag blir så stressad av alla toner och ljudvågor jag inte hört att jag dyrkar tystnaden. det finns för tok för många band för mitt eget bästa. let's go back några årtionden. hädanefter ska jag bara lyssna på chopin.
9. jag hatar passivitet, apati och ånger
10. jag hatar politik. igen.

27

"You're not going to solve global

warming, it's just.. a pirouette"

hon dansar
men
inte sådär flyktigt abstrakt som hjärtat kan göra vid en oavsiktlig beröring
nej
det här är på riktigt och allt annat vore att förneka henne
speciellt hennes fötter
de är formade av flera hundratals år i trånga tåspetsskor på plastmattor i lysrörsbelysta spegelrum och hennes vrister är mer på riktigt än någonting annat för de är långa böjliga
nästan
omänskliga

och hon dansar inte alls flyktigt abstrakt
hon dansar så verkligt som spegelbilden tillåter henne
och vinklarna i hennes kropp är allihop nittiofem komma tre grader men säg
hur
fan
kan hon veta det
eller kanske mer exakt hur fan kan jag veta det
om vi bortser från all fakta i världen alla övervakningskameror i världen som vittnar om samma sak vittnar om min blick som följer varje jeté varje pas de boré varje avbrott för att torka pannan och dricka vatten ur flaskan med hennes namn skrivet med spritpenna

jag
kan varje steg i hennes koreografi
känner alla muskler i hennes kropp
håller balansen i hennes pirutter för att hindra de staplande stegen hon tränat i
tusentals
år
för att inte göra