25

H2O eller C2H5OH

varför får jag ingen mat
eller
varför är det så tomt i mig

är jag undernärd
eller
sväljer mina organ alla dina ord

mitt body mass index visade 18
men hur mycket
av mig
väger du

nittioåtta procent
lika stor del som vattnet utgör i vattenmelonen
utgör du i mig

och jag antar att du är min vätska:
de där smaklösa men dominerande nittioåtta procenten
som aldrig kan släcka min
törst

du kan äta och äta mig
men mättnadskänslan är lika frånvarande
som din pappa vid födseln

och

frånvarande fäder har väl aldrig haft något att göra med
nittioåttaprocentiga vätskor

såvida du inte är min nittioåttaprocentiga absint
med smak av melon

24

dagens eurodisco-orgasmic-experience:

calvin harris - i'm not alone

23

(utdrag)

allt är så självklart och så osjälvklart för exakt den här situationen exakt här och nu har jag föreställt mig så många gånger förut har tänkt på tänkt ut precis hur det ska vara och när jag faktiskt är här exakt just nu känns det så vant och ovant på samma gång och allt det jag skrivit i kollegieblocket vid min säng alla de konversationer jag gått igenom i mitt huvud minst två gånger om dagen i alldeles för många dagar känns så fel just nu
allt är nästan tomt eller alldeles för fullt i mitt huvud och jag vänder det vill inte lämna ditt ansikte men ibland skär din blick i mig och en millisekund efter skåran innan det riktigt känns är mina ögon istället på din skivsamling och den är så bekant det är som att träffa en vän för jag har hört om den vet precis vilka titlar som finns där och visst är det en aning stökigare än jag tänkt mig men sekunden jag ser röran tycker jag att den är perfekt.

22

hatar spårlöst försvunna mappar.

ord är destruktiva.

förlåt.

21

jag har länge funderat över hans armar, hans långa spensliga armar som likt dinglande lianer hänger från axelfästet och ger honom ett minst sagt primitivt utseende. det är som att de där armarna inte tillhör resten av kroppen, som att de blivit konsekvensen av ett fabricerat måndagsexemplar som fästs på fel del av maskinen. kanske är det därför de där dinglande lianerna till utskott rör sig så fritt och okontrollerbart i förhållande till resten av kroppens tillbakadragenhet? kanske lyder inte dessa arma armar hjärnans ständiga signaler, eller i alla fall tolkas inte dessa rätt av de spinkiga lederna. och händerna, hans händer! olikt något annat jag tidigare sett, lever de ett ytterst säreget liv i sina beniga kreationer. fingrarna pikar och pekar överallt och räds inte vridas och bändas i alla de trehundrasextio grader som är möjliga. betraktaren kan, och bör, bli något konfunderad om inte imponerad av dessa konster han kontinuerligt utför med sina lemmar och som jag, rent personligen, finner tämligen underhållande.

fuck this part 2.

20

sömnlösheten åh sömnlösheten omslut mig i din dimma snälla vagga mig till oroslösheten ta mig ifrån detta tillstånd detta rastlösa fabrikat låt mig sakta glida längre ifrån dysterhetens realism åh omfamna msdfhsuidfnmhvj cdbvhjdx fuck this.

19

sydligt sydligare sydligast syrligt syrligare syrligast synlig synligare synligast i ljuset

18

jag och louise, öland -00

17

dry and dusty

I am a capsule of energy

you speak softly

we are capsules of energy

16

She said it was all make-belief

but I thought you said maple leaves

and when she talked about a fall

I thought she talked about a season

I never understood at all

15

världens bästa tove.

ikväll ska jag på musik direkt och se nära och kära musicera.

14

martin tror att jens lekman hade en svår barndom.

jag gick nog mest runt och åt kakor i en blomstrande trädgård. tror jag.

13

är du lycklig nu?

är du lycklig nu?

är du lycklig nu?

är du lycklig nu?

är du lycklig nu?

ARE YOU ALSO FRIGHTENED?

idag lyssnade jag på kent med mamma. det var fint.

12

"My wife's suicide note:
ungrammatical, naturally."

11

min dator sa krasch bom bang och min bror kom flygande från sthlm för att rädda det som räddas kunde. nu är den på lagning hos honom vilket betyder att två tredjedelar av mitt liv befinner sig i en etta på söder. meanwhile är projektarbetet i full gång vilket är (statistik igen, förlåt) en fjärdedel roligt och tre fjärdedelar ångest. för att identifiera mig i den stereotypa bloggerskan har jag satt på mig en stickad tröja, öppnat ett word-dokument och fyllt en turkos kopp med hett te. nedräkning till projektarbetets slut: 5 veckor och 294820662929491927391028 ord.

10

säg det inte till någon säg att du älskar mig säg inte nej säg inte nej säg kanske säg till om jag stör säg det inte till någon säg att du älskar mig säg inte nej säg inte nej säg kanske säg till om jag stör säg det inte till någon säg att du älskar mig säg inte nej säg inte nej säg kanske säg till om jag stör säg det inte till någon säg det inte till någon säg att du älskar mig säg inte nej säg inte nej säg kanske säg till om jag stör säg mig var är tvålen

09

min utopi/dystopi-essä går faktiskt lite bra. faktiskt. amen to that. de senaste dagarna har kantats av martin, en stockholmstripp, radioinspelning med louise, sömn och lite kvalitetstid med en nyss hemkommen hanna från jordanien. animal collectives senaste fick följa med mig hem från huvudstaden, och inom loppet av en vecka hoppas jag på lite kristen skånskpop och göteborgsk skönsjungarindie i brevlådan. bilden ovan är från en fin promenad en alldeles jättebra söndag den tjugoåttonde september tvåtusenåtta. imorgon börjar mitt fem veckor långa projektarbete. en tidning i veckan ska hålla journalisten inom mig vid liv. journalisten inom mig ska dansa versaler och hoppa styckeindelningar och somna till ljuva talstreck om åsiktsfrihet på kafferaster i dagislokaler. lycka mig till.

08

(when i grow up

i want to be a forester

run through the moss

on high heels)

cykel hem från martin utan musik i öronen. bara det kalla vinddraget. storstädning, dammsugning och slamsugning. eller ne, inte slamsugning. men det är ett roligt ord. lunch. möblerade om i rummet. sov. promenerade med jonathan johansson (som kommer till emmaboda!) och frös. så nu sitter jag i min säng, lyssnar till dan lissviks ord (ok, det är instrumentellt, men det talar lika tydligt som vilken retoriker som helst.) från sängens nya position ser jag fönstret. jag tror att det är bra. idag är lite av återupptäckandets dag. studio ramlade än en gång över mig som en nostalgisk snuttefilt, britta persson övertygade mig än en gång om att hon är mer än bara en singer/songwriter i mängden och jag insåg ytterligare en gång att hennes vattholmaröst nog är den finaste popexport norra uppsala någonsin kommer göra.

i taket lyser stjärnorna gjorde att hela mitt månadsförråd av tårar tog slut igår. så den som försöker få mig att gråta kan sluta hoppas. lagret är tomt.

07

syndrom

vet du att det blir mord baklänges, syndrom alltså?
i alla fall till en början.
jag vill tro att det betyder någonting, att dess tafatta palindromironi har ett sammanhang.
eller så är det jag som inte kan sluta leta sammanhang i vardagen. registreringsnummer blir koden till din lägenhet, blir morgondagens löpsedlar, blir tredje raden i låten vi började sjunga samtidigt och sen skrattade för att det var mer än en slump, det som nyss hände. det betydde någonting.

så jag antar att mord är syndrom. som det där onda i halsen innan förkylningen, som de där hulkningarna över toalettstolen, som den där apatin efter avskedet på perrongen.

06