21

jag har länge funderat över hans armar, hans långa spensliga armar som likt dinglande lianer hänger från axelfästet och ger honom ett minst sagt primitivt utseende. det är som att de där armarna inte tillhör resten av kroppen, som att de blivit konsekvensen av ett fabricerat måndagsexemplar som fästs på fel del av maskinen. kanske är det därför de där dinglande lianerna till utskott rör sig så fritt och okontrollerbart i förhållande till resten av kroppens tillbakadragenhet? kanske lyder inte dessa arma armar hjärnans ständiga signaler, eller i alla fall tolkas inte dessa rätt av de spinkiga lederna. och händerna, hans händer! olikt något annat jag tidigare sett, lever de ett ytterst säreget liv i sina beniga kreationer. fingrarna pikar och pekar överallt och räds inte vridas och bändas i alla de trehundrasextio grader som är möjliga. betraktaren kan, och bör, bli något konfunderad om inte imponerad av dessa konster han kontinuerligt utför med sina lemmar och som jag, rent personligen, finner tämligen underhållande.

fuck this part 2.